Vad är klassrumsteater?

Klassrumsteater har i Sverige utvecklats till en egen genre som ofta innebär få skådespelare, ingen teknik, minimal scenografi och en pjäslängd som motsvarar en lektion, d.v.s. cirka 40 minuter. Det är ett billigt sätt att producera föreställningar, ofta för de minsta barnen, och ett enkelt sätt för skolan att slippa hela företaget att ta sig med en skolklass till teatern.

Klassrumsteater är vanlig i t.ex. Sverige och Tyskland, men inte i exempelvis Frankrike. Detta har med både teatersyn och distributionssystem att göra. I svensk och tysk teater har kopplingen till skolan funnits sedan barn- och ungdomsteaterns födelse. Det svenska teatersystemet bygger på idén om folkbildning, att teatern ska göra nytta och bilda folket. En naturlig del i detta är att scenkonst för barn och unga i Sverige nästan alltid säljs och distribueras via kulturombud (lärare som är eldsjälar!) i skolor.

Klassrumsteater sägs ofta vara svår att arbeta med eftersom formen saknar teaterns vanliga magimaskin. Scenkonstnärerna ska lyckas få magi att uppstå under lysrör framför en whiteboard, mitt i den actionfyllda skolvardagen. Att som konstnärer befinna sig i skolans kontext får också andra komplexa följder. Det händer t.ex. att lärare fortsätter att undervisa sin klass under pågående föreställning. Att undervisa är ju lärarens jobb och scenkonsten dimper ner mitt på en arbetsplats, så det är ju inte så konstigt. Men ?sitt still?, ?tyst!? och liknande kommentarer under pågående föreställning kan göra hela scenkonstupplevelsen ansträngd för både eleverna och scenkonstnärerna.

Fördelen med klassrumsteaterformen är att den är intim och naken. Den kräver publikens fulla koncentration och inlevelseförmåga. Det är också ett bra sätt att nå ut med scenkonst till de som inte brukar eller inte har möjlighet att komma till teatern. På 1970-talet kallade man detta för uppsökande teater, och satte en ära i att som teatergrupp vara på resande fot ut till folket.

Vi på ung scen/öst gör scenkonst i klassrum därför att det ingår i vårt uppdrag att turnera i Östergötland och nå hela länets barn, och för att skolan är vårt distributionsnät och vår samarbetspartner. Vi tror att scenkonst i klassrum kan vara miljoner olika saker, och att scenkonst kan hända också i slöjdsalar, matsalar, lärarrum och på skolgårdar. Vi arbetar aktivt med att omformulera och revolutionera klassrumsteatern, och Done Did Do är ett första steg i detta konstnärliga äventyr.

Ska man förstå teater?

Ofta tänker vi att det finns ETT rätt svar men egentligen är det få saker i livet som har ETT rätt entydigt svar. En scenkonstuppsättning är resultatet av många människors tankar och tolkning. Det är inte säkert att regissören, koreografen, pjäsförfattaren, dansaren eller skådespelaren har samma svar på frågan om vad föreställningen handlar om. Om regissören vill få fram ett entydigt budskap då försöker han eller hon göra det. Så, ofta när man känner att man inte förstå är det kanske meningen att man ska tänka, tycka och känna själv.

"Konstens bidrag till skolan kan vara att öppna för de kritiska perspektiven, det mångtydiga och svårtydda, det ännu ej formulerade, för frågor som behöver bli offentliga, synliga, bearbetade och gemensamma eller fortsätta vara personliga."

Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan

Att prata med barn om livsfrågor

Livsfrågor är livsviktiga för barn. Att lyssna på barns frågor är viktigare än att kunna svaret. Som vuxen vill man ibland skydda barn från frågor som vi själva tycker är svåra eller skapar ångest. Vi är vana att ha svar på barns frågor men vissa frågor finns inget svar på. Dessa frågor kanske är extra viktiga att prata om. Det är okej även som vuxen att inte veta svaret.

Barn lever inte i en annan verklighet än vuxna. De lever sina liv i samma verklighet som vi och brottas minst lika mycket som vi med frågor om kärlek, svek, förtryck, orättvisor, livets mening och varats olidliga lätthet?

Ylva Gislen ur och nu då? Barnteatern inför 2000-talet

Praktiska råd och tips inför teaterbesöket

Innan vi kommer till ditt klassrum

• Får du gärna ta en extra titt på den rider som du i förhand fått skickad till dig från ung scen/öst
• Kan du som lärare besöka vår hemsida och botanisera i våra verktygslådor. Där finns länkar, artiklar, idéer och resurser som kan ge dig och din klass en idé om vad det är ni ska få se. Vi antar att du och din klass precis som när man går på bio vill veta något litet om pjäsens innehåll.

När vi kommer till ditt klassrum

• Måste ALLA som är i klassrummet delta som publik i föreställningen, även du som är lärare.
• Får inte skolans personal gå in och ut ur klassrummet när föreställningen pågår.
• Lämnar du som är lärare över makten över klassrummet till oss för en timme.
• Behöver du som är lärare inte jobba, d.v.s. du behöver inte undervisa eller säga åt klassen att t.ex. vara tysta eller sitta still. Vi scenkonstnärer är proffs på att spela för en ung publik och har mött tusentals barn. Vi ansvarar för ordningen i klassrummet och om det mot all förmodan skulle inträffa något akut bryter vi föreställningen. Scenkonst uppstår i det levande mötet mellan scenkonstnärerna och publiken. Eleverna behöver inte sitta knäpp tysta, de får gärna leva sig in och reagera och spritta med benen och skratta högt.

Efter att vi varit i ditt klassrum

• Är vi förstås nyfikna på hur vår publik uppfattat föreställningen och tar gärna del av era tankar och funderingar. Tveka inte att höra av er med synpunkter på föreställningen och ert besök på ung scen/öst. Skicka ett mail till biljett [at] ungscen [dot] nu och berätta vad vi kan göra bättre. Berätta gärna när vi gör bra saker också.
• Även efter föreställningen fungerar ung scen/östs verktygslådor som en resurs för dig som lärare. Där kan du hitta lekar, texter och material att inspireras vidare av.