Vad är skolteater?

ung scen/öst verkar i skolans kontext, alltså i skolans sammanhang med allt vad det innebär av schemaläggning, lärare, klassrum, disciplinering och att det är påsklov den och den veckan. Det gäller också när ni kommer till vårt teaterhus. Salongen fylls med unga som inte alltid har valt själva att gå på teater. Kanske är det första gången som en del i vår publik upplever scenkonst. Teatern måste finna sin plats och roll i skolans kontext.

Vi brukar säga att skolan är Sveriges största kulturinstitution eftersom det är där barn och unga (och lärare) får en stor del av sina kulturupplevelser – genom stadsteatrar, länsteatrar, fria grupper och regional musik- och konstverksamhet som använder skolan som distributionskanal.

Uppfostrande sagospel där barn själva stod på scen tillsammans med professionella vuxna var en föregångare till den moderna skolteatern. Skolteatern växte fram i Sverige från och med 1920-talet som en del i folkhemmets folkbildande strävanden. Till en början infördes rabatter för skolklasser att se stora teatrars ordinarie repertoar, och efterhand skapades skolteateravdelningar på de stora institutionerna, d.v.s. avdelningar som jobbar uteslutande med skolpubliken.

Först på 1960-talet går att börja tala om en mer rikstäckande skolteater, i och med tillkomsten av Unga Riks på Riksteatern. Under 60-talet exploderade barnteatern i Sverige och nyskapande fria grupper kom att dominera uppsökande skolteater. Man åkte ut i skolor med politiska föreställningar om svåra ämnen, spelade nära sin publik i klassrum och gympasalar. Barnteater sågs som en demokratifråga och skolteater var coolt. Skolteateravdelningar startades på flera regionala teatrar.

På Östgötateatern startades under 70-talet ”Lillan” som var teaterns barn- och ungdomsteateravdelning med skolpubliken som målgrupp, att jämföra med dagens ung scen/öst. Skolteatern har idag en renässans med stora framgångar för utpräglade skolteatrar som ung scen/öst, Backa Teater och Unga Dramaten, men det är fortfarande ofta fria grupper som går i täten, t.ex. Bastardproduktion och Barnens Underjordiska Scen (B.U.S).

Ska man förstå teater?

Ofta tänker vi att det finns ETT rätt svar men egentligen är det få saker i livet som har ETT rätt entydigt svar. En scenkonstuppsättning är resultatet av många människors tankar och tolkning. Det är inte säkert att regissören, koreografen, pjäsförfattaren, dansaren eller skådespelaren har samma svar på frågan om vad föreställningen handlar om. Om regissören vill få fram ett entydigt budskap då försöker han eller hon göra det. Så, ofta när man känner att man inte förstå är det kanske meningen att man ska tänka, tycka och känna själv.

”Konstens bidrag till skolan kan vara att öppna för de kritiska perspektiven, det mångtydiga och svårtydda, det ännu ej formulerade, för frågor som behöver bli offentliga, synliga, bearbetade och gemensamma eller fortsätta vara personliga.”

Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan

Att prata med barn om livsfrågor

Livsfrågor är livsviktiga för barn. Att lyssna på barns frågor är viktigare än att kunna svaret. Som vuxen vill man ibland skydda barn från frågor som vi själva tycker är svåra eller skapar ångest. Vi är vana att ha svar på barns frågor men vissa frågor finns inget svar på. Dessa frågor kanske är extra viktiga att prata om. Det är okej även som vuxen att inte veta svaret.

”Barn lever inte i en annan verklighet än vuxna. De lever sina liv i samma verklighet som vi och brottas minst lika mycket som vi med frågor om kärlek, svek, förtryck, orättvisor, livets mening och varats olidliga lätthet”

Ylva Gislen ur och nu då? Barnteatern inför 2000-talet

Praktiska råd och tips inför teaterbesöket

Innan ni kommer till teatern

- kan du som är lärare botanisera i våra verktygslådor. Där finns länkar, artiklar, idéer och resurser som kan ge dig och din klass en idé om vad det är ni ska få se. Vi antar att du och din klass precis som när man går på bio vill veta något litet om föreställningens innehåll.

När ni kommer till teatern

• Först möts ni av våra publikvärdar. Deras uppgift är att ta hand om er och era elever. Tveka inte att fråga dem om ni undrar över något rörande dagens föreställning.
• Före föreställningen ber vi er och eleverna att hänga av sina kläder i garderoben en trappa ner. Garderoben är låst under föreställningen.
• Normalt sett släpper vi in publiken strax innan det börjar men alla föreställningar ser olika ut. Inget insläpp sker efter att föreställningen har börjat. Inne i salongen möter eleverna scenkonstnärerna och scenrummet.
• Scenkonst uppstår i mötet mellan scen och salong. Eleverna behöver inte sitta knäpp tysta, de får gärna leva sig in och reagera och spritta med benen och skratta högt. Scenkonstnärerna tar ansvar under föreställningen.

Efter

• Efter föreställningen är vi förstås nyfikna på hur vår publik uppfattat föreställningen och tar gärna del av era tankar och funderingar. Tveka inte att höra av er med synpunkter på föreställningen och ert besök på ung scen/öst. Skicka ett mail till biljett [at] ungscen [dot] se och berätta vad vi kan göra bättre. Berätta gärna när vi gör bra saker också.
• Även efter föreställningen fungerar ung scen/östs verktygslådor som en resurs för dig som lärare. Där kan du hitta lekar, texter och material att inspireras vidare av.