Atlas över Fläsklösen 

Ett äventyr i elevernas hörlurar 


Olof Runsten är regissör för hörspelet Atlas över Fläsklösen. Ett äventyr som spänner över en fiktiv övärld som tar utgångpunkt i kobben Fläsklösen i Östergötland. Det konstnärliga teamets ambition är att skapa inre bilder med hjälp av ljud.  

Allt började i fascinationen för öar. Att de kan vara både ett paradis och fängelse. Olof Runsten och My Roman Fagerlind, skaparna av Atlas över Fläsklösen, tog från början inspiration från boken Atlas över avlägsna öar. I researcharbetet fann de Kalle-Stina.

– Vi blev väldigt fängslade av historien om Kalle-Stina, och lät det bli en karaktär i vår berättelse, säger Olof Runsten.


En väldigt bra berättare

Den verklige Kalle-Stina levde på en liten kobbe belägen i sjön Järnlunden i Östergötland från 1930-1945 – närmare bestämt på Fläsklösen. Det är dokumenterat att han lyssnade på radio, samt att han reste tre radiomaster.

– Det expanderade till att vår Kalle-Stina sänder radio själv, från ön. Det finns också dokumentation på att Kalle-Stina var en väldigt bra historieberättare, och att han var känd i socknen för att i princip utantill kunna deklamera olika texter, både poesi och bibelcitat.

Olof vill dock poängtera att deras berättelse inte är någon dokumentär bild av den verklige personen.

– Det finns både mycket och lite om Kalle-Stina, och många skrönor… Vi har läst på så gott vi kan, tagit fasta på vissa saker, och spetsat till det. Och det här med pronomen… Den verklige Kalle-Stina fick sitt namn på grund av att hans mamma hette Christina, och att det då blev Stinas Kalle. Vi har istället lyft in det i en mer gender-fluid karaktär, utifrån namnet.

 

En ö för varje humör

Tematiken kring att vara i relation till den stora världen genom radiolyssnande, från en liten ö, var något Olof och My verkligen fastnade för. Olof menar att detta var utgångspunkten i skapandet av den fiktiva Kalle-Stina.

– Vi tänkte: hur skulle det vara om Kalle-Stina reste iväg till andra öar, och vilka öar skulle hen då resa till? En tidig tanke var att det skulle finnas en ö för varje humör, och att det då blir någon slags Kalle-Stinas odyssé; att hen åker iväg och träffar både äventyrligare och sorgligare versioner av sig själv på olika platser.


Världens ensammaste val

En sådan plats är Ensamheten, där den ensamma, sorgsna valen frusit fast. Karaktären är baserad på ”52 hertz-valen” – en val som sjunger på fel frekvens, som upptäcktes av Woods Hole Oceanographic Institution för många år sedan. Den kan inte kommunicera med andra valar och är därför dömd att leva ensam i haven hela sitt långa val-liv, på samma sätt som den ensamma valen i Atlas över Fläsklösen.

– I vår historia blev valen Kalle-Stinas sorgsna spirit animal. En del av valen har frusit fast på den här is-ön, och sjunger efter sin familj på samma sätt som Kalle-Stina vuxit fast på sin lilla ö.

En av de andra karaktärerna i berättelsen är också inspirerad av en verklig person. Kai Solus är äventyraren som citerar Edith Södergran så fort ett problem uppstår, och var enligt Olof från början tänkt som ett slags spöke eller låtsasvän till Kalle-Stina. För att skapa karaktären tog My och Olof inspiration från Amelia Earheart – den första kvinnan som flög över Atlanten, men som vid ett senare tillfälle också störtade på just en ö.


Ett hörspel

I januari i år fick teamet reda på att de behövde arbeta om föreställningen, på grund av pandemin.

När frågan om vad teamet kunde tänka sig att göra istället tog de fasta på radiotematiken i berättelsen, och bestämde sig för att skapa ett hörspel.

– Manuset funkar väldigt fint att lyssna på – det är både en vacker text och i hur scenerna är uppbyggda så funkar det väldigt fint att visualisera med ljud.


Ljudet får ta plats  

Vad är då ett hörspel? Olof menar att när han tänker på exempelvis radioteater tänker han att det är en historia som ska berättas så effektivt som möjligt. Han menar att hörspel kan vara lite friare i sin form.

– Där kan det vara andra premisser som musikalitet eller ljudet i sig som får ta plats. Det har också lett till att vi valt att låta skådespelarna spela in många av ljudeffekterna med rösten, till exempel olika flygplan, motorbåtar, fåglar, vågor och blixtar. Det skapar en tydlig ”det är inte på riktigt”-estetik, och blir något upphöjt och lekfullt.

 

Elevernas inre bilder 

Olof är övertygad om att det nya mediet kan stärka berättelsen.

– Ja, när en lyssnar så skapas inre bilder, och vi behöver inte visa exakt hur det går till. Här kan man istället få en väldigt egen och personlig bild av vad som sker.

Som en del av hörspelet kommer eleverna också få en karta över berättelsens övärld, med olika bilder på platserna och karaktärerna.

– Vi vill ge en sorts artefakt från den här världen, och att eleverna blir ännu mer som medresenärer.


Viktig för målgruppen 

Både Olof och My har vuxit upp på landsbygden och har under skapandet av berättelsen funderat mycket på sig själva i den åldern, när storasyskon flyttade och världen plötsligt växte.

– Då började man förstå att saker pågick någon annanstans. Man längtade sig bort men var alldeles för liten och rädd för att åka. Istället började man tänka sig iväg både till verkliga- och fantasivärldar, säger Olof Runsten.

Atlas över Fläsklösen är just en sådan värld. 


Text: Klara Nordmark (publicerad 2021-04-08)


 Läs mer om Atlas över Fläsklösen här >>

Läs mer om våra digitala produktioner här>>


Om Olof Runsten: 

Olof regisserar mest sina egna projekt, på frilansbasis både i Sverige och internationellt. Han skriver oftast det han gör själv, och samarbetar vanligtvis med musiker och visuella konstnärer.

Olof har viss tidigare erfarenhet av att jobba med barn och unga som målgrupp. Under tiden han studerade vid Stockholms Dramatiska Högskola gjorde han föreställningen Havet för mellanstadiet. Hans slutproduktion A Map to Get Lost gjordes på Backa teater, för gymnasiet.

Gå till hemsidan