Paula McManus – tillbaka på ung scen/öst


Paula McManus är skådespelaren som blev dramatiker och som nu har hittat hem som regissör. Hon brinner för att gestalta saker som är jobbiga, går på känsla i sitt skapande – och tycker det finns en tjusning i kaos. Hon har varit verksam vid en rad olika teatrar i Sverige, samt jobbat med tv- och radioproduktioner. Men faktum är att hennes karriär som regissör började just på ung scen/öst, och nu är hon tillbaka. 

I höst är hon aktuell som regissör för klassrumsföreställningen Orka mera – orienteraskriven av Manda Stenströmsom spelas för årskurs 5 och 6.

När Paula läste manuset till Orka mera – orientera bestämde hon sig för att inte försöka förstå, utan bara känna. Det hon då hittade var de där känslorna av avundsjuka man kan känna för någon man tycker om, ett syskon eller en vän, och hur jobbigt det är att missunna någon framgång.

- Jag kunde känna igen det från när jag var liten. De känslorna är jobbiga att ha, för man vet att det är fel.

Det var just dessa komplexa känslor Paula ville framhäva i föreställningen. Känslor hon menar att vi inte pratar med barn om, men som verkligen behöver pratas om. Enligt henne är det just därför den här berättelsen är så viktig.

- Vi pratar om att man är arg, ledsen, glad eller snäll, men de ”dåliga” känslorna är också bra att lära sig förstå. Att lära sig identifiera dem och lära sig att man kan ha dem, och att det är helt OK.

I allt Paula skapar finns ett budskap om att våga prata om svåra känslor och saker som är jobbiga, och hon menar att det är en tyngd i sig att känna de känslorna.

- Jag tror det skulle göra jättemycket om man fick säga: ”Jag tycker det är jobbigt att du är bättre än mig” till någon man tycker om. Jag tror man skulle kunna slippa känna det då. 


”Lite som Thelma och Louise

I föreställningen gör de två huvudkaraktärerna Nilla och Clara något oåterkalleligt som får betydande konsekvenser. Men Paula har inte funderat så mycket över det moraliska budskapet i föreställningen.

- Nilla och Clara kommer fortsätta smida nya planer, och jag tycker det är bra att de inte har lärt sig något. För inget har ju egentligen förändrats, föreställningens vuxna karaktärer fortsätter ju vara på samma sätt, så varför skulle ungdomarna förändras? Jag tänker lite Thelma och Louise, det är kul att flörta med det.

Paula kommer själv ihåg hur det var att vara liten, och känner igen hur man helt plötsligt kunde göra något man inte borde, att det går blixtsnabbt och inte går att göra ogjort. Hon minns den där gången hon såg en kille tappa sin plånbok utanför en port – och att hon snodde den.

- Jag såg när den här killen gick in i porten, och tänkte att jag skulle ta upp den och ge den till honom och så… gjorde jag inte det. Det gick på en ögonblickssekund. Jag fick sån ångest när jag satt där med pengarna så jag gick ner till tobaksaffären och köpte allt de hade, och gömde det.


Regikarriären startade på ung scen/öst

Paula började spela teater redan som fjortonåring, och därefter fortsatte skådespeleriet på en rad olika teatrar och tv-produktioner i totalt 20 år. När hon jobbade på Stadsteatern i Stockholm blev hon förälder, och efter att ha insett att hon inte ville vara borta på kvällarna kom hon på att hon ju gillar att skriva – och blev dramatiker. Hon hann skriva pjäser i ungefär fem år innan hon en vacker dag år 2014 pitchade en idé för den dåvarande konstnärliga ledaren på en alldeles särskild barn-och ungdomsteater…

- Jag blev tillfrågad av Malin Axelsson, som då var konstnärlig ledare för ung scen/öst. När jag pitchade den här idén så frågade hon om jag inte skulle regissera också, och jag bara ”nej gud vad läskigt, det vågar jag inte”.

När Malin insisterade bestämde sig Paula ändå för att prova. Snart insåg hon att hon hittade hem i att både skriva och regissera sina egna grejer.

- Det tackar jag Malin Axelsson för, att hon vågade chansa på nån som inte regisserat förut.

Det här var föreställningen Sexigt – på riktigt, och den handlade om det pirriga, lustfyllda och svettiga med sex - ett ämne Paula skulle vilja jobba mer med.


Sedan dess har hon varit regissör, men bara för sina egna texter. Orka mera – orientera är den första föreställningen hon regisserar där någon annan skrivit manus, något hon från början tyckte var utmanande.

- Jag har märkt förut att folk haft respekt för mina texter, och jag har aldrig förstått varför, men jag förstår det nu. Man har stor respekt för texten och vad den som skrev ville från början. I det här fallet blir det både Mandas text och min tolkning av den, och det har varit ett intressant samarbete.


Vill påverka barn och ungas syn på livet

Paula har jobbat med barn- och ungdomsteater i 30 år, och kanske är det inte konstigt att hon föredrar en ung publik framför en vuxen.

- För det första vet man inte vad vuxna tycker, de klappar händerna oavsett, och det är otydligt. För mig är det mycket bättre att få en direktreaktion i rummet - det här funkade, detta funkade inte - att det händer i stunden. Det vet man aldrig med en vuxenpublik riktigt.

Hon menar dessutom att det kan vara svårt att förändra vuxnas sätt att se på saker, men tycker om att den chansen finns i teater för barn och unga.

- Barn håller precis på att formulera sig och är öppna för livet och världen. De tar till sig saker och det gör att det finns möjlighet att genom teater faktiskt påverka unga människor. Ge dem verktyg och andra sätt att se på saker som de kanske bär med sig hela livet. Det är mäktigt.

Enligt Paula är en av de största styrkorna med barn- och ungdomsteater just att en stor del av teaterupplevelsen är diskussionerna som skapas, att barn- och ungdomsteater vill sin publik något.

- Man tvingas tänka varför man gör det man gör, för vem, varför man vill det, vad det ska ge - och jag tycker alla borde ställa sig de frågorna.

Paula minns en särskild föreställning som gjorde skillnad i ett barns liv. Det var en föreställning för Teater Västmanland som hette Snöhumlan - den första pjäsen hon skrev för en professionell teater. Snöhumlan handlade om alkoholism, något Paula vuxit upp med och därför ville skriva om. Hon märkte dock att det fanns ett motstånd och en oro bland lärare och föräldrar om tematiken, som hon aldrig tidigare varit med om.

- Jättekonstigt, man spelar mycket annat som jag tycker kan verka mycket farligare. Då märkte jag att detta är något som rör många.

Men så fanns det ett barn i publiken som faktiskt valde att berätta att hon hade föräldrar som missbrukade alkohol. Föreställningen hade brutit hemlighetsmakeriet och tystnadskulturen kring tematiken för åtminstone ett barn. 

- Finns det ett barn som vågar berätta om det här så kanske både barnet och familjemedlemmen fick hjälp.


”En teaterupplevelse de inte kommer glömma”

Paula hoppas att även Orka mera – orientera ska bli något mer än bara en teaterupplevelse för publiken. Hon tar återigen fasta på känslorna av missunnsamhet och avundsjuka.

- Jag vill att de ska komma i kontakt med de känslorna själva och tänka ”ja just det, det är så det känns.”

Föreställningen innehåller mycket kaos och stök med en liten yta att spela på och mycket rekvisita, och det är också något hon vill att publiken får njuta av.

- Jag tycker det finns en kvalité i det, jag vill dela med mig av lite stök och kaos.

Men framförallt hoppas hon att publiken ska ha roligt, då själva underhållningen är något hon tycker är viktigt.

- Jag vill tiden ska gå snabbt och att de bara: ”wow, vad var det här?!” Det ska vara en teaterupplevelse de inte kommer glömma, säger Paula McManus.

 

Text: Klara Nordmark 

Från 1 december tar Paula över som ung scen/östs nya konstnärliga ledare, efter AnnaLina Hertzberg.

Gå till hemsidan