Vi avslöjar Teater Revolt!

Vårens verkliga revolt

Under våren har vi berättat om det urflippade teatersällskapet Teater Revolt som tog över vår turné och som därmed skapade en engagerad fankrets runt om i Östergötland. Vad de flesta inte visste om var att alltsammans var en föreställning skriven och regisserad av vår dramaturg Sofia von Schmalensee. Efter avslutad spelperiod får ni nu lära känna Sofia lite närmare.

Vem är du som dramatiker och regissör?

Jag har gått dramatikerlinjen på Teaterhögskolan i Malmö och frilansar som dramatiker och regissör vid sidan av mitt jobb som dramaturg på Ung Scen Öst. Jag är lustdriven i mitt skrivande. Jag skriver om det som känns kul i stunden och försöker att inte tänka för mycket. Jag lägger dock stor vikt vid publiken, jag vill att dom ska känna mycket! Det är också inspirerande att få skriva med en särskild scen i åtanke.

Det bästa med att regissera är att få arbeta nära skådespelare, det är det absolut roligaste som finns. Det känns fint att få vara både dramatiker och regissör, att det är två olika roller som man växla mellan. Ibland är det ensamt att skriva och då är det att tryggt att veta att man snart kommer att få hänga tillsammans med folk när man repar.

Varför mockumentär-format?

Jag var inspirerad av klassrumsföreställningen Fake News som sattes upp på Ung Scen Öst hösten 2021. Den började som en outhärdlig fejk-föreläsning. Jag ville leka med publikens förväntan om att se teater på skoltid och se vad som hände om jag skruvade till situationen så att man blev osäker på vad som var på riktigt. Jag blev också sugen på att göra en föreställning som var total cringe och sträckkollade därför brittiska The Office under tiden då jag skrev pjäsen.

Vad var din inspiration till att göra föreställningen?

När jag tänkte tillbaka på mina tonår så mindes jag att jag ofta kände mig uttråkad på lektionerna. Jag satt och tittade ut genom fönstret och drömde om att något, vad som helst, skulle hända. Min idé var att skapa en oväntad teaterupplevelse som skulle chocka den unga publiken ur den här tristessen och i bästa fall få dom att älska teater. Det kändes också som en rolig uppgift att skriva en ren komedi, utan någon sorts bakomliggande sensmoral.